........betyder "God kväll" på Tagalog :) Sorry för vår dåliga uppdatering på bloggen, men vi har haft fullt upp senaste veckan så tiden har inte riktigt räckt till för bloggandet. Det som är bra är att nu har vi istället massor att skriva om ;)

Som ni ser så har vi börjat lära oss lite Tagalog. Det är inte lätt men snacka om att man blir stolt om man får in ett ord här och där på tagalog som någon faktiskt förstår. 

I fredags blev vi bjudna på fest på skolan med temat "OT BULAGA". När vi kom dit möttes vi av alla AT-klasser på skolan. Alla ville prata med oss och var supertrevliga! Dom behandlade oss som kändisar och en av eleverna till och med sa att hon var "Starstrucked" :D Aldrig har vi varit med på så många kort under en kväll, det var nästan så att vi såg flimrande stjärnor i ögonen när vi kom hem. Stämningen var på topp hela kvällen! Äntligen fick vi smaka på riktigt Filippinsk mat också, som skiljer långt ifrån den svenska maten. Här har man gärna socker, gele och mycket färger i maten, vilket gjorde vår smakupplevelse till något utöver det vanliga :) Vi vill gärna uppleva så mycket som möjligt att den filippinska kulturen under vår vistelse här, även matmässigt... därför har vi i veckan som mål att prova på de knallröda korvarna och friterade bananerna på pinne som alla äter här. Recension av dessa kommer senare ;) 

I helgen har vi blivit "adopterade" av ett pensionerat par från Virgina som bor i samma byggnad som oss. Dom är störtsköna och samtalen med dom känns aldrig tråkiga. Så fort vi får lite tid över så ska de ta oss med på Casino, Chinatown och bjuda oss på rabatterad mjukglass med pommes. De är lika glada i solen och poolen som oss och nu har vi fyra tillsammans bildat ett team som gör allt för att ockupera de 4 solstolarna som finns på hotellet, alla medel är tillåtna. 

Vi hann även mer en tur till "Mall of Asia" i helgen som är den 10:e största shoppingcentret i världen, men tyvärr han vi bara med två butiker då vi fatnade inne på Forever 21 i några timmar. Tidigare har oroat oss över hur vi ska ta oss runt i Manila utan att vara rädda för taxichaufförer som vill råna oss, men nu är det problemet löst, då vi numera har en egen "private car" som tar oss runt var vi vill ;) 

Igår på praktiken hade vi vår första terapitimme med vår klient som vi gjorde IE på förra veckan. Det gick jättebra och vi gick hem med ett leende på läpparna :) Idag har vi besökt den andra avdelningen på CTS. Det var kul att få se även hur de arbetar. Inne på avdelningen fick vi se något som nästan gav oss tårar i ögonen. En mamma till en av de ugna vuxna som behandlades där hade på sig en rosa t-shirt där det stod "I'm a proud MUM to someone with special needs". Hur fint är inte det?! <3 

Vi vet hur stora Skellefteå AIK är i Norrland, men att dom tagit sig ändå hit och fått fans även Filippinerna trodde vi inte. När vi står i hissen på väg upp till vårat rum på 40:e våningen kommer det in tre stora asiatiska herrar, varav en som har på sig en Skellefteå AIK tröja :D Vi trodde inte våra ögon och var tvungna att kommentera detta. Mannen svarar att han gärna vill besöka Sverige innan dörrarna stängs.. vi hoppas att vi träffar på honom någon mer dag så vi kan prata vidare om detta. 

Att vi snart har bott här i 3 veckor känns ofattbart och det känns som att tiden bara rusar iväg. Snart är det dag för oss att packa väskorna igen och förflytta oss till nästa ö. Men innan dess ska vi försöka ta vara på tiden som är kvar här i Manila :) 

Nu är det läggdags för oss och vi får önska er en trevlig DAG!! 

Inga bombhot denna vecka bara fyrverkerier klockan två på natten, vilket vi kan leva med. Nu när vi är inne på vecka två har vi reflektarat över en hel del. För det första trodde vi att vår stenhårda säng skulle göra att ryggarna skulle krackelera, men att sitta på golvet en hel dag i olika positioner är nog värre! Vi tycker nu att vår säng är ganska skön ändå och sover som prinsessor. Vi båda två har tidigare klagat på stolarna på VVH att dom varit för mjuka...har nu testat de flesta plastolarna både stora och små och kommit överrens om att det är ingen vinnare. Något annat vi reflekterat över är de filippinska studenterna prestationer och hur mycket tid de lägger på skolarbete, vilket är hela dygnet! Dom sover 1-4 timmar varje natt. Vi är glada att vår utbildning talar mycket för aktivitetsbalans och att vi har fika raster.

Denna vecka har varit betydligt lugnare än den första och vi känner oss nu som hemma på kliniken. I måndags hade vi vår första "Initial evaluation" med en klient. Vår handledare var med oss för att översätta engelska till tagalog, för att underlätta kommunikationen. Våra handledare är väldigt kompetenta och de har alla (5) specialområden som vi får ta del av. Vi lär oss otroligt mycket och deras kunskaper inom arbetsterapi motiverar och inspirerar oss.

Vi trodde att vi skulle leva på ris och röda korvar här borta men vi har nu ett lyxproblem med att välja mellan 200 olika restauranger VARJE dag. Vi har nu gått igenom ca 25 och alla har fallit oss i smaken :) Dock har vi ätit ris och vårrullar till lunch varje dag. Idag reagerade våra klasskompisar på detta och frågade om vi ville prova något nytt, så det blev sushi och en wrap idag...yeeey!

Det finns några pyttesmå husdjur i vår lägenhet, som Karro smakade på härom dagen...! :o

Vi försöker även städa lägenheten med en stor och fruktansvärt omöjlig häxkvast som snarare dammar mer än sopar upp, inte konstigt att myrorna trivs. Annars är det mesta bra förutom att Internet är väääldigt långsamt fram till klockan 23:00 då får det fart. Så det blir svårt att komma isäng i tid men snart är det helg.

Här är bilder från kliniken och deras behandlingsrum

Efter en hård första vecka med många intryck och många namn att komma ihåg behövde våran hjärna ta helg, att det blev en långhelg gjorde inte saken sämre. Fredagen bestod av sovmorgon, en långprommis till Manila Bay, ett svettigt gympass och en tur till Robinson mall för lite käk. Vi hade stora förväntningar på Manila Bay men blev aningen förvånade när vi fick uppleva det på riktigt. Det luktade fruktansvärt, gatuhundar, hemlösa familjer och vägarbetare låg utspridda på plankor och stenmurar och sov. Det var smutsigt och det var nästan svårt att andas pga kvav luft och avgaser. Vi kommer dock att ta oss dit en gång till för att se solnedgången som tydligen ska vara superfin därifrån. På kvällen unnade vi oss lite vin och bestämde oss för att besöka ett uteställe just bredvid hotellet. Vi hann inte mer än gå ut från vårat hus då två inkastare från klubben kommer fram och bjuder in oss. De fixar ett bord åt oss längst fram vid scenen, torkar av våra stolar och drar ut dom åt oss (ja vi kände oss som riktiga prinsessor). Stämningen där är på topp och vi känner direkt att det här är vårt nya hak. På scenen var det kareoke av högsta klass. I princip alla filippiner verkar kunna sjunga. Dom ber oss efter en stund att komma upp på scen för att ta en ton eller två men vi skakar bestämt på huvudet då båda två är tondöva. Under kvällen lärde vi känna några filippinska studenter som hängde med resten av kvällen. Vi har båda två idag diskuterat om hur olika bemötande man kan få beroende på var i världen man befinner sig. Finns inget mer gästvänligt land är Filippinerna! Alla är så snälla och tillmötesgående. Alla som vi mött här är genomsnälla och så intresserade av att veta mer om vår kultur och erbjuder sig mer än gärna att visa oss sin kultur också. Våran lugna kväll hemma slutade på dansgolvet vid halv fem, så sent att vi till och med mötte våran vakt sovandes vid dörren när vi kom hem :) Lördagen spenderades vid poolen och äntligen har vi fått oss lite färg. Imorgon blir det eventuellt spa eller shopping i Mall of asia. 

Nu ska vi sova så vi orkar sola och shoppa imorgon ;) 

Denna dag har vi varit med om något som vi aldrig tidigare upplevt. Kl tolv idag när vi skulle gå och äta lunch stannar vår "supervisor" oss och vill berätta en sak. Han talar till oss med lugn röst och säger att det troligtvis är ett bombhot i byggnaden bredvid kliniken. (Ta det lugnt mammor och pappor, vi mår superbra och det var bara ett falskt alarm). Vi hade nog för lågt blodsocker vid detta tillfälle vilket gjorde att vi gladeligen frågade om vi kunde gå och köpa lunch tvärs över gatan ändå. Han säger att självklart går det bra men rekommenderar oss att gå till höger sida av byggnade för säkerhets skull. Väl tillbaka med vår lunch möts vi av alla studenter ute på parkeringen som berättar för oss att vi omedelbart måste hämta våra grejer på kliniken då vi var tvungna att evakuera byggnaden. Vi fick vänta på instruktioner för att sedan ta oss till universitetsområdet, där lektionerna fortsattte ut mot eftermiddagen. Vi kan erkänna att vi i stundens allvar blev lite småstressade men både studenter och lärare lugnade oss genom att säga att det mest troligt var ett falsk alarm. Dom var otroligt gulliga mot oss och beklagade sig att vi skulle behöva uppleva detta under vår vistelse här. Byggnaden som blivit hotad "Department of justice" hade tidigare råkat ut för samma sak utan att något hänt vilket lugnade oss. I efterhand kunde vi skratta åt det och förstår nu hur tryggt vi har det i Norrland. Vi är båda två spända på vad morgondagen kommer att bjuda på. Efter tordag får vi helg och ska njuta av ledigheten vid vår pool ;) 

Då har vi avklarat 2 av 14 dagars praktik barnhabiliteringen. Ingen mjukstar direkt! Första dagen spenderades på habiliteringen från 7:30 - 18:30, hela dagen bestod av PT, CTS, OT, SP, EPP, COT, AOT....? tydligen älskar Filippiner förkortningar och vi satt som frågetecken! Första gången som vi haft en föreläsning i ett rum ca 2x2 meter med sju personer och gummimattor att sitta på, läraren fick dock en liten plaststol, här får man heller inga raster eller kaffe (så alla på VVH sluta KLAGA! :)) Inga powerpoints använts här, en 10 tums dator användes som projector. Vi har lärt oss massor efter dessa två intensiva dagar, fortsätter det i den här takten är vi proffs när vi kommer hem!

Vi undrar fortfarande var alla går på toaletten! toaletten som visades hade ingen toaring eller toalettpapper, då vi frågande om det fanns ryckte dom på axlarna...vi har nu en toarulle i vår väska och tränar våra ben statiskt vid behov (och hoppas att ingen av oss drabbas av okända bakterier).

Dagarna är fullspäckade och vi får vara glada om vi orkar äta middag då vi har massor att plugga in och skriva! Imorgon ska vi ha vårt första individuella patientmöte så önska oss lycka till!

Nedan ser ni vårt kontor, den kort dörr ingången, barnens lekskåp, en Filippinsrullstol och våra stämpelkort :)

För alla som undrar så har vi kommit fram till rätt plats utan skador. Flygresan flöt på hur bra som helst och bestod i stort sett av mat, sömn och någon enstaka film. Väl på plats i Manila efter ca ett dygns resande med blytunga väskor står vi som två vita spöken och väntar på skjuts men möts av….. INGEN!!!! Vad gör vi nu? Ensamma, uttittade och grymt förvirrade utan ström i mobilen sätter vi oss ner på golvet och äter PimPim (tack Emma E) i hopp om att få en sockerkick för att orka ta tag i det ”lilla” bekymmer som vi har just då. PimPimen gav resultat och vi fick efter en stund tag på våra kontaktpersoner i Filippinerna (tack Alex) som till slut kom och hämtade oss och skjutsade oss till vårat boende, som vi just då veta att vi hade fått ;) Varför stressa, allting löser sig.. Mañana mañana.

Boendet är helt toppen! Vi har pool, vakter, bastu, gym och en fungerande toalett – Tack och lov! Bara några enstaka myror på golvet och några plankor till säng, men detta kan vi leva med då vi också har en utsikt som är ooooootroligt vacker…. på KVÄLLEN! Vår första dag i Manila spenderades tillsammans med vår supergulliga ”mäklare” som höll oss i hand hela dagen och visade oss runt i området. Hon lärde oss även hur vi skulle överleva att gå över gatan (Vi lovar, detta är INGEN lek). En säker hand, en stolt (i vårt fall, livrädd) hållning och snabba fötter fixar det mesta och även vi kunde till slut ta oss över gatan utan större problem. Efter vår sightseeing spenderade vi dagen i ett av Manilas största köpcenter ”Robinson mall” där vi råkade handla lite kläder vi tyckte att vi behövde. Åt en grymt god middag för 10 kr och en ännu godare efterrätt för 40 kr.

Människorna här är väldigt snälla och hjälpsamma. Efter en storhandling på matvarubutiken fick vi våra varor hemrullade i en kundvagn ända fram till lobbyn på hotellet, det kallar vi BRA service!! Värmen gör att vi blir hungriga vilket har gjort att vi ätit konstant. Till slut kände vi att gymmet kanske var en bra idé. Tydligen finns det ingen åldersgräns där, vilket vi märkte när en fyraårig filippinsk pojke tävlade med oss om vem som kunde lyfta tyngst, farligt? Och då är det inte 1kg hantlar vi lyfter ;) Nu ska vi snart krypa ner i våra kokonger och ladda inför söndagen som tydligen ska vara en familjedag, så vi får se vad den dagen har att erbjuda!

Hojhoj!! 

Igår hade vi en liten hej då fest med klassen och andra vänner! En mycket trevlig kväll :)